Whats up med spammet Cinemavision ?

Skärmbild 2013-02-05 18-22

I en av mina privata epostlådor dök nyss det här artiga mailet från Cinemavision Nordic AB upp. Jag vet inte riktigt varför, vad jag kan minnas har vi ingen relation sen tidigare. Jag får väl tacka för möjligheten att opt-outa från Testlista genom att ge företaget lite uppmärksamhet här på bloggen.

Bu för Bahnhof

Det finns en del saker som jag ogillar med Bahnhof. En sak är deras underliga upplägg med att låta privatkunderna ligga i ett spanskregistrerat bolag: Bahnhof Unipessoal Lda. Jag hoppas verkligen att det är av något halvshady skattetekniskt skäl och att det inte handlar om ett försök att fly från den svenska konsumentlagstiftningen – men det vore kanske inte helt orimligt.

För min upplevelse av att vara Bahnhofkund i OpenNet är inte särskilt positiv. Faktum är att deras leverans håller på att göra mig till ett nervvrak.

Ofta rullar allt på kanon med peering i världsklass, men då och då rycks internetaccessen bort. Ibland för några få minuter, men under mörka dagar i flera timmar.

Jag kan helt och hållet relatera till de missbrukare som ständigt förnedras av sin psykotiska och labila langare.

Nu förstår jag så klart att det är orimligt att kräva 100% upptid på en billig konsumentlina som bara kostar någon hundralapp i månaden. Tusen saker kan gå fel i ett avancerat nät och visst, då och då krävs det systemunderhåll.

Det jobbiga är bara att Bahnhof har en en kommunikationspolicy som får UD att framstå som en transparensens främste förkämpe: under de fyra månader jag varit kund har störningarna enbart i undantagsfall rapporterats på sidan för driftinformation, och då efter att ärendet är avslutat. Det är helt omöjligt att utan omfattande felsökning veta om problemet beror på problem i den egna utrustningen, hos OpenNet – som äger fibernätet och anslutning till lägenheten, eller om det är Karlung & Co som har en dålig dag.

I kväll har linan varit död i flera timmar: på driftsidan finns bara ett kortfattat meddelande från kl 10.01 om ”en driftstörning i Stockholm” som även ”påverkar [..] kunder i Östhammar samt Trosa”. Väldigt oklart om det är det som påverkar mig – jag hade ju i alla fall nät så sent som kl 14 då jag gick hemifrån. Och om det är det felet – hur omfattande är det? Det måste ju vara vara jättekris om det pågått hela dan. Kan jag räkna med att jobba hemifrån i morgon?

Telefonsupporten har bara öppet fyra timmar på helgerna och det enda twitterkonto jag hittar är en megafon som köttar ut pressmeddelanden.

Äh, det är nog dags att leta reda på en ISP som inte bara priskonkurrerar.

Min favoritleksak

sprivbordspi

I hörnet på mitt skrivbord, lite nonchalant på en hög prylar, vilar min favoritleksak. Den tar inte mer plats än ett ciggpaket och väger säkert mindre. Den är kraftfullare än skrivbordsdatorn jag köpte från Inrego för ett decennium sen och kostar inte mer än en pizza och två glas vin på kvarterskrogen.

Min Raspberry PI är lätt det bästa köpet på väldigt länge. Sen minidatorn levererades i mitten av december har den dött och återuppstått massor med gånger: min Pi har varit en hypertrimmad webbserver specialanpassad för WordPress, navet för ett kamerabaserat övervakningssytem och en exit-node i Tornätverket.

I morgon ska jag förhoppningsvis rigga upp en lödstation och koppla på ett gäng billiga elmotorer och LCD-skärmar jag köpt på Ebay. Äntligen är det återigen roligt att data på fritiden.

(Det här är del 10 i min serie blogginlägg som deltagare i Fredrik Wass initiativ #Blogg100.)

Meh

under bordet

Sjukt tung dag med en förkylning eller influensa som aldrig vill släppa. Kronisk trötthet och noll inspiration att blogga något.

C’est la blog.

(Det här är del 7 i min serie blogginlägg som deltagare i Fredrik Wass initiativ #Blogg100.)